Men vi börjar med lite annat… Helgen innan FMBB hade vi ”Hundens dag” på klubben och Laban skulle visa lite ”cirkuskonster” vilket snabbt utvecklades till en vadslagning som bestod i att om jag på den begränsade tid som stod till buds kunde lära Laban att ställa alla fyra fötterna på en balansplatta så skulle ägaren av balansplattan också ställa alla fyra ”fötterna” på den. Filmen på balansplattans ägare finns INTE på youtube – än…

På lördag eftermiddag drog vi ner till Munkagårdens B&B där vi (som alltid) fick bra boende, god mat, trevligt sällskap och bra träning. På söndagen startade vi mot Nieuwpoort (Varför måste belgarna stava ”Newport” så konstigt??) och husse uppskattade som vanligt att få köra i vänsterfilen på motorvägen. Fatta hur trött husse var när han däckade i passagerarsätet och jag körde! Normalt sett brukar våra gemensamma resor (för att undvika familjegräl och separation) gå till så att jag sätter mig på högersidan i bilen och (”låtsas-”) sover. Vi kom ner till ett fantastiskt väder, +26 och sol, och ett helt OK boende. Det visade sig att stugan vi hyrt låg i ett ”gated community” med små stugor på ca 102 kvm – inklusive tomt – med en damm med äckliga fåglar i mitten. Fåglarna gav husse ett tillfälle att komma med (ännu en) bevingad (ev. humor helt oavsiktlig) kommentar: ”Det är inte fåglar, det är ankor!”… Jag beslutade mig för att inte kommentera detta överdrivet mycket utan invänta ankomsten av den delen av Bosses fanclub som innehar onödigt många poänger i biologi. JAG tycker att jag var duktig!

Vi fick tillfälle att åka med ut och titta när vår IPO-idol spårade med den äran. (Tack till Fredrik, Gaza, Towa och en medlem i klubben i Koekelare) Själva fick vi inte möjlighet att träna, vilket kändes ”så där” mtp att Bosse var lite ”överambitiös” vid genrepet…

På torsdagen när det var dags för tävling fick hade vi stränga order från fancluben att inte dra ett för tidigt startnummer eftersom hon (JA, det är bara en person, OCH????) skulle komma med flyg, tåg och buss under förmiddagen. Vi gjorde vårt bästa och drog nummer 16 (= nr. 2 efter lunch). Eftersom vi visste att ”fancluben” skulle flyga från Kastrup ”onödigt tidigt” på morgonen började vi sakna henne när förmiddagen närmade sig lunch; vi bipade, ringde och oroade oss….

Helt i onödan, visade det sig… Fancluben hade gått upp kl. 03.00 på torsdag morgon, gått in i duschen (oklart om hon visste vad hon gjorde där), gått ut till bilen och kört till Malmö – UTAN sin nalle! Nalle låg kvar i badrummet… Fancluben åkte till Kastrup, till Bryssel och till Oostende – där hon såg ”sin” nästa buss avgå utan henne… Efter en tur med en rälsbuss som stannade vid varje buske längs kusten och efter att ha frågat 10 % av Belgiens befolkning efter ”Dudenhofenlaan 2″ kom hon in på tävlingsplatsen, hittade husse och frågade: ”Var är Sanna och Bosse?” Svaret blev: ”DÄR! De ska in, typ, NU!” Ibland har man tur…

Vårt framträdande var väl ömsom vin, ömsom vatten. I lydnaden blandade vi felfria moment med mindre bra (0 på fjärren och fullt på fritt följ och apportering). Tyvärr hade vi några små missar på de ”enkla” momenten skyddet: Figgen lyckades hålla Bosse från bett i 2 sekunder i frontattacken och Bosse hade svårt att hitta tillbaka till mamma i urkallandet i frontattacken och flykten. Men förarförsvaret var SUVERÄNT!!! Trots ganska lång tid och sittande i kanot (!), montering av flytväst, bärande av kanot och sittande i kanot,igen,skötte han sig suveränt och fick full pott på det momentet. 166 poänger och en 5:e plats blev resultatet.

Resten av helgen gick åt till att springa mellan olika banor för att kolla på svenskarnas insatser. Ömsom vin, ömsom vatten där med. Dessutom åt vi gott, umgicks med trevliga människor och knöt nya kontakter. För övrigt mobbade vi fancluben..”Gå du och titta på IPO:t – vi ringer om vi vill något” typ…

På söndagen flög husse och fancluben hem och lämnade mig och gossarna att åka bil 130 mil… Vi lämnade Nieuwpoort kl. 18 på söndagen och landade i ”en skog nära dig” där gossarna fick sträcka på benen kl. 14 på måndagen… Då hade jag sovit 3 timmar strax innan Köpenhamn pga att danskarna fixade köer redan innan kl 7 på morgonen.

Sedan dess har vi varit hos uppfödaren (den som pratar svenska) och kört Bosse i munkorg för första gången sedan augusti förra året. Bosse gick som Bosse har gått de senaste åren – han ÄR fantastisk!

Igår tränade vi lydnad på klubben med idel ”blogghundar”. Kul hade vi och bra blev det! Tyvärr känns det emellanåt som om jag tar för mycket plats och blir lite ”instruktör” i gruppen, vilket inte alls är min mening! Men att ”hålla käften” har ju aldrig varit min bästa gren så ni som är drabbade får stå ut eller säga ifrån!

Laban gör framsteg i alla delar och har kravlat sig ur lägre spår och sök. Tyvärr gjorde han en otäck vurpa i lördags och ska till fabbo doktorn i morgon. (Delvis beroende på att matte har en grav variant av ”hypokondri by proxy” och inte kan släppa detta innan han är helt genomkollad.) Labans skyddskarriär beräknas börja i september eller så. Innan det ska vi träna massor, bl a på Kindslägret – där skyddsgruppen stänger festen VARJE kväll!

Bosse har skaffat en ”hääändler” som tar med honom på söktävlingar: hittills med resultat: missat cert med sketna fyra poänger och en tävling där de glömt att lägga ut gubbar. Med matte har han gjort en spårtävling som förberedelse för sin pensionsplan med resultatet 9 på upptag och två pinnar borta (och mammas hjälte! Han slet verkligen ute på ett hygge) och ändå 578 poänger så gick lydighet och uppletande riktigt bra! Vilket verkar lovande inför hans första skyddstävling i år: Halmstad 18/6. Men först åker vi till Belgien och tävlar ännu en MR 1 nästa vecka. OM jag, husses dator och hans mobila bredband/någon uppkoppling på vårt boende är kompatibla KANSKE det kommer någon uppdatering på FB….

Matte: jobbar arslet av sig på ett känt travstuteri…gamla kärringar ska inte jobba – de ska sitta på rumpan och tjäna pengar!

Kan jag få lite lugn nu?

Bara att försöka ta sig till bilen är förenat med livsfara. Men det syns faktiskt små fläckar med barmark här och där så det finns hopp.

Av förklarliga skäl (läs: den förbannade isen) har vi inte gjort så mycket den senaste veckan. Majoriteten av ”träningen” har faktiskt gått åt till att halka runt och försöka hitta någonstans där hundarna kan springa lite utan att risken för skador är megastor, blandat med lite köksträning. Laban kan nu ställa framfötterna på en fotboll och stå där en bra stund…återstår bara att hitta ett användningsområde för den färdigheten.

Fysträningen är alltså kraftigt eftersatt! Stackars Bosse har knappt några muskler kvar…men förhoppningsvis går det snart att vara i skogen igen.

Det positiva är att jag hade två blogghundar på onsdagens ridhusträning, igen! Både lydnaden och skyddet fungerade alldeles fantastiskt bra. Och att vi faktiskt spårade igår. På, iaf delvis, barmark. Det fanns förvisso fläckar med både snö, is och vatten men det mesta var grönt!

Nu vill vi ha VÅR! Spåra i skogen, köra uppletande, köra lydnad och skydd utomhus och kunna träna sök.

För övrigt under veckan: Jag skulle verkligen vilja veta vem som tvingade stackarna! Och hur?! Pistolhot?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8489763.ab

Jag har faktiskt inget att klaga på hos någon av dem under den träningen – fantastiskt kul! De andra hundarna gick också riktigt bra. Jag tror faktiskt att alla hade blogghundar igår.

Jag har faktiskt insett att det blir enklare om man uppdaterar oftare – då behöver man inte försöka komma ihåg vad som hände för en hel vecka sedan…

Onsdagen efter att vi var i inomhuslokalen och tränade var bedrövlig! Blankis är INTE kul! Skare hamnar inte så jäkla högt upp på listan heller. Så vi tog koppelpromenader på trottoarerna i byn, tränade småsaker hemma i köket och TJURADE IHOP fullständigt på vinter!

I torsdags gick vi en liten sväng på banvallen i Uddebo och konstaterade att skarhelvetet bar på fotbollsplanen så gossarna fick springa lite där.

Fredagen var faktiskt oväntat positiv med spår på ängar i Uddebo där skaren bar. Hundarna var lite ringrostiga men skötte sig helt OK! Jag fick tom hålla emot i linan på farbror Bosse…det har nog inte hänt på…aldrig. De var iaf glada åt att få använda sina näsor!

Igår åkte vi till klubben i hopp om att skaren skulle bära lika bra där – vinter är besvikelsens moder! Eller nåt… Men lite fick vi gjort iaf. Mest ledsen blev jag för att det inte bar på golfbanan! Hade tänkt låta benen springa lite men det blev inget med det…

Idag har vi tränat sök! Skaren bar hyfsat, iaf hundarna och det är ju det viktigaste! Vill INTE ha skärsår på deras ben! Att vi som bara har två fötter att fördela tyngden på sjönk och fick slita ont känns mindre viktigt. Efter söket ägnade jag en timma åt att gå fram och tillbaka på samma väg med hyfsat vettigt underlag så gossarna skulle få springa lite: måttligt kul för mig (men säkert nyttigt för midjemåttet) men de gillade det verkligen. Sen var det dags att åka till Tranemo och börja betala av på skulden för länken… De som vill köpa in sig (företrädesevis cash men även annat kan diskuteras) får höra av sig!

Någon kväll ganska nyligen slog jag mig ned i soffan och zappade en stund för att hitta något sevärt på TV. Det projektet rönte ingen större framgång…men jag upptäckte att det återigen går någon serie där två ”tanter” åker hem till folk, som har det extrasuperdupergrisigt hemma, och sanerar. Denna gång från England, tror jag. Dessa människor har, i de program jag såg iaf, inte ens hund. Hade de haft hund hade nog någon djurskyddsorganisation reagerat för länge sen…

Fråga: VEM vill ställa upp i TV och visa att man har så jävla skitigt att det krävs proffssanerare? OM man hade hamnat i den situationen – hade man inte anlitat en städfirma och lovat dubbel betalning mot att de kom i en omärkt bil och i största allmänhet såg ut som om de skulle på ett jätteparty?

Ett tag gillade jag att titta på de programmen! Gissningsvis för att de fick det att framstå som om ens eget hem, med hundhår, damm och ”lite skit i hörnen”, faktiskt ändå var ganska välstädat. (Funderar på hur rent och snyggt man skulle kunna ha om man inte hade hund…) Sen gjorde tanterna något som jag tyckte var mycket märkligt! De tog bakterieprover på toaborsten och skickade på analys…föga förvånande bodde det massor med bakterier på toaborsten.

Fråga: Om man inte har bakterier på sin toaborste (OBS, inte TANDborste utan TOAborste) hur mår man då? Är det verkligen alldeles, alldeles normalt att desinficera sin toaborste?

Igår var vi i Tranemojyckarnas lokal och tränade. Jättebra för småpillande i olika moment och väääldigt nyttig störning med hundar tätt inpå! Men några fartmoment blir det ju inte direkt…

Farbror Bosse fortsätter försöka förstår att han ska ställa sina bakfötter på en skumgummibit och hålla dem kvar där – med begränsad framgång. Med tanke på hur sakta det går känns det inte som om det kommer att vara klart till juni…men det MÅSTE gå! Förhoppningsvis lossnar det snart.

Laban fick gå fint vid sidan, krypa – DET börjar kännas bra, och jobba på att sätta fot på fotboll.

Idag har aktiviterna bara bestått av koppelpromenad på trottoarerna i samhället.

I morgon ska vi nog åka till Uddebo och se om vi kan hitta en promenadväg där gossarna kan få springa lite. Det gäller ju bara att inte gå för långt! Vill INTE gå förbi monsterhundarna vi stötte på förra vintern när vi fick åka taxi tillbaka hellre än att gå förbi igen…

Det positiva den här veckan är att jag har hittat boende i Nieuwpoort! Jag väntar på diverse papper som ska komma med snailmail men det lät bra! Ett hus med tre sovrum – sex sovplatser, varav tre är bokade för tillfället. Men det är faktiskt inte dyrare än att vi överlever även om det inte blir fullt.

Jodå, vi (min enda kamrat och jag) tränade på klubben i torsdags, rätt OK underlag faktiskt. I fredags gick hundarna och jag en promenad på vår nyupphittade gångbana. I lördags tränade jag och min kamrat på klubben och även om det var lite mycket snö var det OK. I söndags fick jag en nygammal kamrat och tränade lite då också. Funkade trots plusgrader, lite slaskigt men inte farligt halt.

Men SEN… eftersom underlaget var lite slaskigt men ändå OK på söndagen bestämde vi att vi skulle träna igår också. Det slutade med att jag på vår snorhala parkering lyfte in hundarna i bilen, åkte till klubben, drack en kopp kaffe, åkte hem, lyfte ut hundarna ur bilen och körde köksträning. Idag har de fått en koppelpromenad på ca en timma inne i samhället – hur länge kan man hålla på med det innan deras fysik rasar totalt? Nu ska det ju bli minusgrader igen så blankisen de luxe vi har överallt permanentas… *kräks*

VILL HA BARMARK!

MEN vi hade en suverän helg med träning inomhus på konstgräs! Tack snälla Camilla för att vi fick vara med! Bara att kunna säga ”fot” till hunden och veta att om han hamnar 30 cm för långt fram så är det iaf inte för att ska se förbi michelingubbekittet. Vi fick till kvalitetsträning i både lydnad och skydd. I skyddet tack vare att snälla Fredrik ställde upp och figgade för Laban och RIKTIGT DUKTIG är han!

Sen vi kom hem har det inte varit lika kul. Att det töade och regnade i helgen gjorde ju liksom att marken blev glacerad…och snorhal! Enda sättet att ta sig fram har varit väääldigt försiktigt, med yttepyttesmå steg. Till all lycka hittade jag på tisdagen en gångbana som faktiskt gick att gå på. Sen kom det ytterligare 5 cm snö, som iaf JAG inte behövde, i natt…men det är inte riktigt lika halt överallt längre så någon fördel fanns det väl. För övrigt har vi kört mycket köksträning: Bosse kämpar med att förstå att han har bakfötter, det går låååångsamt framåt. Laban har fattat att han har bakfötter så för tillfället är projektet att han ska ställa dem på en fotboll; än så länge bara en åt gången men vi satsar på båda…borde ju göra honom lite trött!
I morgon ska vi, förhoppningsvis, träna lite på klubben om underlaget tillåter och jag hoppas verkligen att det ska gå att få till någon sorts sökträning i helgen.

Hoppas polisen stoppade dig, ställde dig vid vägkanten och sköt dig!

/Spökskriverskan